stamandaa

Hur kan man sakna en skola så mycket. Jag såg framemot att börja på en ny skola när jag gick i nian. Jag längtade verkligen tills jag skulle börja. Visst, jag var jättenervös för att jag inte kände någon som jag skulle gå med, jag skulle komma in en dag senare än alla andra. Men det gick bra, jag fick vänner iaf;).
Men just nu så saknar jag Östberg, den tryggheten, den klassen och lärarna. Inte alla lärare, men några, några som jag saknar lite extra faktiskt. Tro det eller ej.

Men aldrig kommer jag att komma tillbaka till den skolan, aldrig mer kommer jag att gå där. Tänk när jag blir vuxen, måste ta hand om mig själv. Jag tror att det kommer gå bra. Men det mesta har ju varit så lätt.
Jag har heller aldrig tid att gå tillbaka till Östberg. Börjar man senast halv nio varje dag och slutar tidigast två-tre varje dag då hinner jag inte.
Men någon gång ska jag nog få chansen.