stamandaa

Nu är handbollen nog borta föralltid.
Det känns både skön och jobbigt, men mest skönt.
Det är som att en tyngd släppt från mitt hjärta. För jag visste inte om jag skulle fortsätta eller inte, jag visste inte hur mycket jag skulle vara med och träna, jag visste inte vilka matcher jag kunde vara med på, jag visste inte om jag kunde åka på cup, och jag visste inte om det nångång skulle krocka med fotbollen. Och det va de som va jobbigast. För det är jätte jobbigt om det krockar, men jag visste att jag alltid skulle välja fotbollen i första hand eftersom det är de jag vill satsa på, men det kändes ändå jätte jätte jobbigt.
Så igår va jag på en sista träning och kollade och sa att jag skulle sluta.
Visst jag kommer säkert att ångra mig nån gång och typ må dåligt av de, men det känns ändå som ett helt rätt val.
Det jag kommer att sakna mest är själva laget, bättre lag är faktsikt svårt att hitta, sån sammanhållning det är! ja, så lagetr kommer jag sakna väldigt mycket, men men.

Nu ska jag iväg och kolla på fotboll.

Hej då